Ditt sätt att odla kan rädda klimatet. Nåja, kanske inte riktigt, men du kan hjälpa till att binda kolet i marken i stället för att släppa ut det i atmosfären. Det är miljövänligare, och till på köpet får du en näringsrikare odlingsjord.
Stefan Sundström, artisten, odlaren och författaren, lufsade runt i sin trädgård med klimatångest som alla andra. Att det egenodlade kunde påverka miljön positivt var inget han reflekterade över, förrän han började läsa på om biokol.
– Jag ville göra biokol för att förbättra min odlingsjord. Ju mer jag läste, desto mer förstod jag att jag faktiskt kan påverka klimatkrisen med vad jag gör i min trädgård, säger han.
Efterforskningarna mynnade ut i boken ”Stefans lilla svarta: bokashi, biokol och bakterier”. Det han skriver om kan var och en göra i sin rabatt, på sin balkong, till och med i sitt ko¨k. Det handlar om att "ta ned" kolet från luften och återbörda det till jorden.
Men vad gör man då? Till att börja med bör man skaffa sig en bokashikompost, förklarar Stefan Sundström. Hanteringen är inte bara smidig utan också mer klimatsmart än en vanlig kompost.
Bokashi är en form av fermentering – i stället för att låta matavfallet komposteras som vanligt packar man ihop det tätt i en hink, tillsätter en bakteriekultur med bakterier som lever utan syre som mjölksyrar matavfallet. Precis som människor kan tillgodogöra sig näring bättre från mjölksyrade grönsaker kan mikrolivet i jorden få ut mycket mer av bokashikomposten än av en vanlig kompost.
– En kompost läcker massor av koldioxid, men i en bokashikompost kommer kolet växtligheten tillgodo i stället för att förgasas. Dessutom är vanlig kompost inte så rik på kväve, alltså näring, som man kan tro. Det är mest mikrolivet som är bra i den, säger Stefan Sundström.
Även den vanliga trädgårdskomposten gör Stefan Sundström bokashi av.
– I höstas packade jag ihop alla fjolårslöv i en sopsäck och sprejade med bokashisprej. Det ska jag ha som täckmaterial – eller mylla ned i jorden som jordförbättring.
Även nässelvattnet som Stefan vattnar med fermenterar han. Till och med hästgödslet som han får av grannarna behandlas på samma sätt. Han sprejar varje spadtag med mikrobkultur och packar det tätt i en tunna med lock. Gödsel som ligger öppen avger massor av koldioxid, dessutom metan och ammoniak.
– Alla hästägare borde börja täcka gödselhögarna för att ge ett övertag till de anaeroba bakterierna, alltså de som lever utan syre, säger Stefan Sundström.
Biokolet då, som var hela upprinnelsen till Stefan Sundströms koldioxiduppvaknande? Biokol är produkter från biomassa som förkolats. Principen för att göra biokol är precis som för bokashi – en förbränning av organiskt material utan syretillförsel.
Under 1800-talet gjorde man kol i kolmilor – man eldade ved och täckte med jord och mossa för att strypa syretillförseln. Värmen gjorde att det ändå fortsatte att glöda i flera veckor, och i stället för att förgasas stannade kolet kvar i materialet. Processen kallas pyrolys, och görs betydligt mer effektivt i dag än på 1800-talet.
Gräver man ned biokol i sina odlingar gör man inte bara klimatet en tjänst genom att lagra lite kol i marken, utan man får också en utmärkt odlingsjord.
– Jag har märkt stor skillnad, framför allt i växthuset där jag har fyllt på med biokol kontinuerligt. Jag behöver vattna mindre, tomaterna mognar snabbare och blir godare. Jag tycker också att jag får större skördar, säger Stefan Sundström.
Om man kombinerar sin bokashi med biokol underlättar man för mikrobernas välmående, och man får en produktiv och levande jord. Men den kolinlagring en trädgårdsmästare kan göra i sin egen trädgård är en droppe i havet jämfört med de koldioxidutsläpp människan i stort gör sig skyldig till.
– Det spelar egentligen ingen roll att jag håller på med det här i min trädgård. Det är de stora livsmedelsproducenterna som måste förstå. Och om värmeverken börjar tillverka fjärrvärme i pyrolysanläggningar sparar det enorma mängder koldioxidutsläpp, säger Stefan Sundström, som ändå gillar tanken på att vara en del av lösningen.
– Vi kan börja med att skaffa en hink med lock.
Anna Bratt/TT