Julskinkan har en rasande åtgång så här års, den är ett måste på varje julbord. Men grisproduktionen är konstant över året.
-Sommartid är det karrén som är efterfrågad, säger Titti Eriksson, Grevbäcks prästgård.
Den som ätit julbord på en restaurang som serverar svensk skinka kan ha ätit skaraborgsk gris, närmare bestämt gris som växt upp i Grevbäck, några kilometer norr om Hjo. Samma sak gäller för den som har ätit fläskkött i regeringens huvudkvarter Rosenbad eller i Riksdagsrestaurangen.
– Vårt kött levereras till både riksdagshusets restaurang och Rosenbad, berättar Peter Eriksson som sedan 1994 driver Grevbäcks prästgård tillsammans med hustrun Titti.
Makarna har ägnat sig åt grisuppfödning på gården i 25 år. De senaste tio åren har det handlat om helintegrerad uppfödning. Det innebär att grisen föds på gården, växer upp där och lever i stallar där tills den går till slakt, 26 veckor gammal. Slakten sker så nära som möjligt, på slakteriet i Skövde.
Egen odling
Grevbäck har egen rekrytering av suggor. Det innebär att modersuggorna hämtas bland de egna djuren. De med bäst egenskaper väljs ut för ändamålet.
Grisarna är av blandras, norsk Duroc som plandas med Yorkshie och lantras, en blandning som Peter Eriksson ser som en viktig förutsättning för fint kött.
Rutiner och bra stallar är enligt Peter två andra nyckelfaktorer.
Det mesta av fodret som går åt i produktionen, allt spannmål, vete, korn och havre, odlas på de 350 hektar som hör till gården.
– Dessutom köper vi in drank, restprodukter från sprittillverkning i Lidköping och restprodukter från mejeriet i Jönköping, berättar Peter Eriksson.
Spanjorerna störst
Produktionen är effektiv och bygger på 330 modersuggor. Varje sugga får tio, elva kultingar per kull och i genomsnitt 2,4 kullar om året.
– Vi är en av de största grisproducenterna i Skaraborg, något större än den svenska genomsnittsgården, påpekar Peter.
På gården finns sammanlagt 2650 grisar. Var tredje vecka avvänjs 570 kultingar och varje vecka går 150 grisar till slakt.
Gården är, precis som de flesta andra svenska grisgårdar, blygsamma med europeiska mått mätt.
– Spanien, Danmark och Tyskland är de största producenterna av fläskkött i Europa, förklarar Peter.
Grisen är av blandras
Nationella lagar
Det finns nationella skillnader i hur uppfödningen sker, baserat på lagar och förordningar. I Sverige ströas det i grisarnas boxar, svansarna får inte kuperas och i år är 33 år sedan som antibiotika förbjöds i foder för att öka tillväxt. Grisar får inte heller fixeras, låsas fast i burar, vilket sker i många andra länder.
Vid sidan av försäljningen av kött till restauranggrossisten satsar makarna också på julskinka, säljer bland annat på julmarknader i trakterna.
– Det är sjunde året som vi satsar på skinkorna, förklarar Titti.
Fler vill koka
– På senare tid har vi märkt av en ny trend som vi försöker möta upp, många kunder vill själva koka sin skinka. Tidigare är det den färdigkokta skinkan som gällt men det har börjat svänga. Nästa år ska vi satsa på mer rimmade skinkor, säger Peter.
Makarna har märkt av ett intresse från kunder som vill köpa en "halv gris" på samma sätt som gjordes förr, där kunden tog vara på allt på den halva grisen.
Men Peter är tveksam över det, utan funderar på andra lösningar där kunden exempelvis får välja olika detaljer.
Snällaste galten
I och med att makarna Eriksson säljer direkt till grossist är studiebesöken i den moderna anläggningen många.
– Många kockar som vill komma hit och försäkra sig om att djuren har det bra, säger Peter.
Kockar och andra är välkomna med kort varsel. Grisarna är vana vid besökare och trivs med människor. Under tiden som Hjo tidning följer tre av djurskötarna i deras arbete är det tydligt att grisarna är omhuldade.
De har inte bara ett nummer, utan många har fått egna namn.
– Ragge är den snällaste galten någonsin, tycker Angelica Linder och sjunker ner på golvet vid Ragges sida för att komma åt att klia honom.
Ragge har sällskap av bland andra Lillsessan, Greta och Fia.
– De har olika personligheter allihop, säger Ebba Eriksson, djurskötare och dotter till Peter och Titti när hon kliar en av suggorna.
Hennes syster Britta nickar instämmande.
– Grisar är som allt annat levande, de blir snälla om de hanteras bra, konstaterar Angelica.
Grisarna har alla olika personligheter, berättar Ebba Eriksson och Angelica Linder, som så ofta de har möjlighet gosar med grisarna. Djuren i sin tur trivs med uppmärksamheten.