Dom flesta idrottsföreningar, små som stora, har sina profiler. Så även Blikstorps AIK, ett litet samhälle utmed ån Tidan mellan Hjo och Tidaholm. Där var under många år Rune Siljehult det stora namnet. Inte bara i en sport, inte heller två utan fler än så. Han kallades - inte utan anledning - för Mr Blikstorp.
Rune var en sann idrottsman och så sent som 2015 tog han en silvermedalj i bordtennis vid veteran-SM i Skövde. Han fanns alltid på plats i pingislokalen. Spelade han inte så hälsade han alla välkomna och satte sig vid domarbordet. Rune var ett föredöme för idrottens idealism.
Otaliga är de som fått en inblick i idrotten och då främst pingisen i det lilla samhället Blikstorp, där hans hjärta fanns för stora som små. Man kan lugnt säga att Blikstorp inte varit den föreningen den är idag om inte Runes intresse funnits för sporten.
Även om Rune aldrig hade någon post inom förbundet så fanns han alltid till hands när man kallade till tävling, det var aldrig någon fråga om att ställa upp eller inte - det var en självklarhet. Vid distriktets större arrangemang som veteran-SM, SOC, Bästa 4:an med mera var han i lokalen och hjälpte till från morgon till kväll. Ett minne som etsat sig fast hos många var när han efter avslutade pass under SOC ställde sig och bredde smörgåsar till VIP-läktaren.
Tre klubbrekord
Det var inte bara pingis han var duktig utan även i friidrott bland annat. Där innehade han klubbrekordet i tre grenar: 400 meter på 55,0 sekunder, spjut med 42,22 meter samt med 3,30 meter i stavhopp och han ingick dessutom i vinnande stafettlaget på 1000 meter. Han har totalt 41 individuella kretsmästerskap på meritlistan samt elva i stafett. I tiokamp var han under en period rankad tvåa i Västergötland.
På fotbollsplanen gick han inte av för hackor. Rune var utan tvekan Blikstorps främste spelare, inte bara för sin roll där utan han hade även meriter från division 1 och provspelade dessutom för storklubben Elfsborg. Han representerade även Västergötlands landskapslag. Inte illa för en grabb från “bögda”. I BAIK var han en stor målskytt och sedermera en säker centerhalv. Han spelade 304 matcher för sitt lag och gjorde på dessa hela 171 mål.
Mr Blikstorp är även den störste inom bandyn som tillsammans med bordtennis var de stora vintersporterna i föreningen. Här spelade Rune 124 matcher och dunkade på dessa in hela 204 mål. I bandyn var han dock inte ensam Siljehultare utan här spelade även bröderna Ingemar, Åke och Sven-Erik.
Unikt ansiktsskydd
Nu nöjde han sig inte med dessa sporter utan spelade även ishockey. Något lag fanns dock inte i Blikstorp utan han fick söka sig till IFK Hjo. Där började han samtidigt som hockeyn tog fart i Tibro och just en match mot Tibro skrev in sig i historieböckerna.
Utrustningen på den tiden var inte så bra och Rune - som haft en del otur med tandskador, avslaget kindben och annat - beslöt sig för att tillverka ett eget ansiktsskydd av bland annat pianotråd. Skyddet väckte uppmärksamhet både på och utanför planen. Tidningen Skaraborgaren gjorde en artikel om hemmabygget och Rune använde skyddet i alla serie- och landskapsmatcher. Rune var den förste inom västgötahockeyn som använde ett ansiktsskydd.
Och så var det matchen mot arvfienden Tibro där domare Almgren från Borås kallade till sig Rune och sa:
– Nummer 6, kom hit! Du får inte ha skyddet på dig, då ställer inte Tibro upp till match.
Motiveringen var att det kunde skada motståndaren. Sant eller inte, kanske var det sätt att slippa möta Rune som var fruktad av alla.
I samband med Tibro Idrottshistoriska Sällskaps 20-årsfirande 2010 hade man en utställning om ishockeyn i Tibro. Rune var en av de inbjudna och beslöt sig för att donera det unika skyddet dit. Så nu finns den där som en ständig påminnelse om matchen 50 år tidigare…
Avslutningsvis kan sägas att Rune Siljehult var en av initiativtagarna vid bildandet av såväl Blikstorps BTK och Blikstorps AIK. Han hade över 60 års arbete bakom sig i de olika sektionerna innan gick bort i december 2015 endast några månader efter medaljen i veteranernas pingis-SM.