För Hjokonstnären Yvonne Nimar betyder skapandet mycket. I sin nya utställning “Andas fram” på Kulturkvarteret blåser hon liv i både glas, sten och lera.
Yvonne Nimar är uppväxt i Västerås och har bott i Hjo sedan 1976. Skapandet har varit viktigt sedan barnsben och tog först uttryck i lera. Genom åren har hon provat flera material men arbetar nu främst i lera, sten, glas och papper. Den första utställningen hade hon 1987 i Hjo Tidnings utställningslokal Kulturen. Därefter fick hon erbjudanden att ställa ut i Sverige, Norge och på andra platser i Europa och har sedan dess varit verksam som konstnär.
– Det har blivit en viktig del i mitt liv som betyder mycket. Skapandet är en vän, något man vårdar. Sen är det intresset som gör att man aldrig stannar utan försöker att utvecklas och bli bättre.
Hjo Konstskola
Yvonne har hunnit med mycket på sin konstnärliga bana. I bagaget har hon bland annat konstvetenskap och en stenhuggarutbildning på högskolenivå. På 90-talet startade hon upp Hjo Konstskola tillsammans med Pära Bjurström och Pellas G Hansson. Hon har också rest runt i världen till platser där hon både skapat och ställt ut sina verk. Men trots många inspirerande resor har det aldrig blivit aktuellt att flytta någon annanstans.
– Jag är en hemmakär människa, jag behöver i stort sett bara låsa dörren för att längta hem igen, säger Yvonne.
Hemma i trädgården har hon sin ateljé och verkstad. När hon inte arbetar utomlands, eller med KKV, Konstnärernas Kollektivverkstad i Bohuslän, arbetar hon gärna här. I ateljén har Yvonne ägnat mycket tid de senaste månaderna med den aktuella utställningen på Kulturkvarteret.
Andas fram
I lokalen på ovanvåningen är gardinerna bortdragna från fönstren. Höstfärger från träden och Parkbiografens suckulentklädda tak utgör kulisser till skulpturer i mörkt grått med blå glasdetaljer. På golvet står stenskulpturer i alabaster på en matta av fogsand. Yvonnes utställning är en samling verk i flera olika material, ofta kombinerade.
Blandade material
– Jag tycker om blandningen av material, att få gå från det ena till det andra. Kanske lämna något ett tag och sedan gå in i det igen. För varje nytt material jag börjat med har det gett mig något i det gamla materialet. Det har varit utvecklande, berättar hon.
Namnet “Andas fram” knyter an till både konsten och skapandet på olika sätt.
– Jag tycker det stämmer fint, dels i glaset, att man ger liv till någonting genom att blåsa luft i det. Sen gör jag oftast inte så mycket ögon på mina figurer, men munnen och näsan blir tydlig. Varför vet jag inte, jag fastnar där på något konstigt sätt. Men det har ju också med andningen att göra, så jag tyckte det blev ett fint uttryck.
Yvonne har också gjort en bok med namnet “Andas fram” med tanke på utställningen.
Skapar med glas
I rummet på nedervåningen tar glaset mer plats. Att jobba med glas är en lite nyare erfarenhet för Yvonne.
– Jag har jobbat med glas i fem år nu. Boda Glas ville knyta några skulptörer till sig, då bjöds jag in och sedan dess har jag fortsatt att jobba med dem.
I glasbruket jobbar man tillsammans i team, ett samarbete där man måste vara tydlig och kunna säga precis som man vill ha det, vilket blivit lättare allt eftersom man lärt känna varandra, berättar Yvonne.
Glasblåsaren blåser glaset precis som Yvonne vill ha det. Ofta formas det efter en färdig form som hon gjutit och tagit med sig.
Inspiration
Inspirationen hämtar Yvonne överallt. I människor och hur de påverkar henne, i böcker hon läser. Livet över huvud taget. Skapandeprocessen kan se olika ut. Idéer kan växa fram under skapandet men oftast vet hon i förväg vad hon ska göra.
– Arbetet i sig föder också nya idéer, så är det hela tiden. Man låter sig själv komma in i någonting och skärma av sig från något annat, då föds väldigt mycket idéer, säger Yvonne.
– Sen kan det vara som här, att jag har en utställning inplanerad, då tänker jag också på rummet. Här tyckte jag det var otroligt vackert med den gråaktiga fogsanden i det här rummet och tillsammans med alabastern.
Tiden försvinner
Utställningen hålls på Kulturkvarteret till den 8 januari. Därefter har Yvonne egna utställningar i Eskilstuna, Göteborg och Linköping nästa år. Och så är hon en del av både Skulpturförbundet och KKV Bohuslän och deltar i arrangemang genom dem. Vid sidan av utställningarna jobbar hon vidare hemma i ateljén. Tidvis jobbar hon nästan jämt, dag som kväll. Men i lite lugnare perioder, som nu under en utställning, blir det mest dagtid. Fast då medger Yvonne att hon ibland kan längta ut till ateljén.
– Det bästa med skapandet är att tiden försvinner. Man andas arbete och går helt upp i det. Man känner sig väldigt lycklig helt enkelt. På det viset är det en otrolig förmån att få skapa.
I entrén till Kulturkvarteret välkomnar skulpturen "Queen of Hjo".