Frihet med att skapa i lera

För Anna Gärberg har konsten alltid funnits där i olika former, men när hon började jobba med lera fick hon ett nytt förhållande till sitt skapande. I vår satsar Anna helhjärtat på konsten och planerar för kursverksamhet i sin ateljé.

Ateljén är uppdelad i två delar, längst in i rummet en liten verkstad med arbetsbänk, lerklumpar, verktyg och alster på tork. Men det man först möts av när man kommer in är alla djur. Harar, hästar och hundar, fåglar och kor. Alla med alldeles egna, säregna uttryck.

– Det är så rörigt här nu, jag har precis varit och plockat ner en utställning, förklarar Anna medan hon plockar fram en ny lerklump till arbetsbänken.

Mellan konstverken finns en kamin och ett par möbler, fårskinnsfällar för att hålla värmen. När Anna är här längre stunder eldar hon i kaminen. Och längre stunder ska det bli framöver, eftersom hon nyligen tagit tjänstledigt från jobbet för att ägna sig mer åt sin egen konst under en tid.

Krokig väg

Att det var konst Anna ville ägna sig åt visste hon tidigt i livet. Men på vilket sätt har växlat längs vägen och Anna har med sig flera konstutbildningar i bagaget, bland annat en illustratörsutbildning på högskola i England och en master inom fri konst. Efter fyra år i England, flyttade Anna hem till Sverige med sambon och hamnade i Hjo. Det var här hon upptäckte leran.

Vännen och keramikern Gunilla Sander gav Anna en lerklump och tillsammans med konstnärskollegor i Ateljéföreningen Ockra fick Anna prova på att bränna sina alster enligt bränningstekniken raku.

– Det var så kul. Man är så nära och jobbar med naturen elementen: vatten, luft, jord och eld, det blir så påtagligt. Det är superhäftigt!

– Modellerandet har jag nog haft i mig, det var bara tvunget att komma ut. Och det är fortfarande väldigt, väldigt roligt, så jag fortsätter nog ett tag till, säger Anna.

Leran har varit en befrielse

När det gäller leran finns det mycket att upptäcka. Kombinationer av olika leror, bränningstekniker och glasyrer. Anna förklarar att hon aldrig tröttnar och ser en stor frihet i att inte kunna så mycket inom området, utan istället få experimentera och prova sig fram utan förväntningar och krav.

– Inom andra konstarter kan jag ofta känna mig ganska låst för jag har en förutfattad mening om hur saker ska bli eller göras, jag har så höga förväntningar. Men i leran har jag inte det, den har varit en befrielse.

– Jag har pratat med andra om det efter högskolan, att det ska vara si eller så. Hela konstvärlden är ju sådan, men sedan har jag förstått, att man gör den konst man ska göra. Alla gör sin egen! Det handlar inte om trender, yttre förväntningar, vad som är bra eller dåligt utan man gör det man gör och försöker ladda det med så mycket känsla och äkthet som man kan.

“En helt annan värld”

När Anna skulpterar blir det ofta djur hon tycker är spännande att göra utifrån en viss karaktär eller uttryck. Tolkningen kan också handla om rörelse och energi. Även innan leran jobbade Anna konstnärligt mycket kring människan, naturen och gränslandet däremellan.

– Jag har alltid tecknat djur. Klottrade hästar på allt och när jag kom till konstskolan sade de “sluta teckna hästar!”. Det har nog legat som en tryckkokare och så när jag fick leran så bara sprutar det ut djur, säger Anna och skrattar.

Fascinationen fanns nog ganska tidigt, och enligt henne själv kanske den kan förklaras med att hon är allergisk, och att skapandet blev ett sätt att komma nära djur, men hon nämner också en mening kring djurs värde och vikten av att visa dem respekt.

– Om det är någon grundkänsla i det jag gör är det väl att jag vill att vi ser på djur med respekt. De upplever antagligen världen annorlunda än vi gör, men vi måste utgå ifrån att de också har känslor. De är värda vår respekt, och det får de sällan. Vi behandlar dem ofta som föremål. Det har alltid fascinerat mig hur djuren upplever oss, men också hur de upplever världen. Det är så spännande, en helt annan värld nära inpå oss.

Med tid för konsten

Nu väntar ett halvårs fullt fokus på konst för Anna Gärberg. Utställningar är planerade i bland annat Göteborg och Eskilstuna, och helgkurser hemma i ateljén, något som Anna velat göra länge och som många väntar på. Säkerligen blir det också en del tid nere i Bohuslän med konstnärskollektivet KKV, där Anna håller kurser och också jobbar med andra material.

– Leran är ju så snabb, man tar upp ett paket och knorvar ihop något. Sen är en helt annan process, så mycket förberedelser och skydd. Ett helt annat motstånd, man kan bara banka på och den står kvar, det gillar jag, det är där det händer mest.

Anna ser fram emot tiden och vårplanerna i ateljén på Göstas gård.