Micaela förenar föräldrar till barn med anorexia: ”Många känner sig ensamma”

Hundratusentals barn och unga brottas just nu med anorexia – och dubbelt så många föräldrar har barn med sjukdomen.

Micaela Bornlid från Skövde vill lyfta föräldrarnas kamp och startade en Facebookgrupp för anhöriga.

– Det är så fint och kraftfullt att gruppen ger föräldrarna vetskapen om att de inte är ensamma. Har man byggt upp en mur av skam kan man börja ta ner den i gruppen – vi gör det tillsammans.

Tänk dig att ditt barn långsamt tar död på sig själv framför dina ögon och du kan inte göra något. Det är något många föräldrar till barn med anorexia känner.

– Vilket helvete det är och man är helt maktlös. Det är en sån jävla sjukdom och man ska som förälder göra hela jobbet själv, ensam. Att se sitt barn svälta sig är en plåga ingen kan förstå, säger en förälder i Facebookgruppen För anhöriga till barn/ungdomar med anorexia.

Hjärnan bakom gruppen är 35-åriga Micaela Bornlid från Skövde.

Efterlängtad grupp

Hon märker att det finns ett stort uppdämt behov hos föräldrar till anorektiker att möta andra i samma situation – gruppen har gjort succé. Mammor, pappor och syskon delar frikostigt av sin kris.

– Ingen förälder ska känna sig ensam. Hela familjen slits sönder av den här sjukdomen. Det är lätt att glömma det. Samhället måste prata mer om det.

Debutåldern för anorexia ligger vanligen mellan tolv och arton år, vilket betyder att de flesta insjuknar när de fortfarande bor hemma.

Nykter anorektiker

Micaela var själv sjuk i anorexia under sin uppväxt men för drygt tio år sedan blev hon frisk. Det var när hennes då treåriga dotter härmade hennes ätstörda beteende, som att sätta fingrarna i halsen, hon bara bestämde sig för att bli frisk. I dag kallar hon sig själv för ”nykter anorektiker”; hon måste dagligen jobba för att sjukdomen inte ska återvända.

Från början ville hon hjälpa anorektiker – men stoppade sig själv.

– Jag minns att jag läste en bok när jag själv var sjuk. Den skildrade hur hemskt det är att vara sjuk i anorexia. Men jag tog bara allt i boken som tips; hur hon var ute och sprang varje dag innan skolan eller hur hon gömde mat. Det är värdelöst att höra sådant när man är sjuk.

Hon blev rädd för att någon skulle sila fram tips ur hennes berättelse.

– Gud, det får inte hända, tänkte jag. Jag skulle aldrig förlåta mig själv.

Det var då tanken slog henne: hon kan hjälpa föräldrar.

– Det är väldigt vanligt att de glömmer bort sig själva i allt. De är oroliga över ett sjukt barn, syskon och livspussel. I gruppen kan man säga att livet är pest, alla förstår.

Pernillas dotter fick anorexia

En av medlemmarna är Pernilla Andersson. Våren 2021 märkte hon att det var något som inte stod rätt till med hennes 15-åriga dotter. Skolsköterskan larmade om att viktkurvan pekade kraftigt nedåt, Pernilla såg hur dotterns matmönster förändrades samtidigt som energin försvann.

Därefter skulle en tung resa börja.

– Jag tror inte det finns någon förälder som är redo att möta en anorektiker, man gör sina tabbar och får lära sig längs vägen. Det är som att det bor en amöba i min dotter. Jag brukar kalla sjukdomen det, för det är som en parasit som bara måste bort, säger Pernilla.

Sedan en annan gruppmedlems dotter blev sjuk för två år sedan upplever hon en outhärdlig ensamhet, som knappt går att beskriva.

– Jag har inte kunnat jobba för att jag varit hemma och tagit hand om min dotter. Jag har inte haft tid eller ork att träffa vänner. Och när man väl träffar en vän blir man mest ledsen eller irriterad för att de inte förstår eller ger mig dåliga råd som att vara mer bestämd.

Varför är det ett dåligt råd?

– För man gör inget annat än att vara bestämd och ta konflikter hela dagarna. Det som till sist hjälpt min dotter är sondmatning.

Tabu och skam

Ensamhet förenar föräldrarna i gruppen. Pernilla Andersson är ganska säker på att det handlar om att det fortfarande är tabubelagt att prata om sjukdomen och det i sin tur gör att det finns en låg förståelse i samhället.

– Jag tror det i många fall är en omedveten skam för föräldrar. Vår värld är så ytlig, du ska ha det perfekta hemmet med de perfekta bilarna och perfekta trädgården. Resor, you name it. Det blir en liten skamfläck om ditt barn mår dåligt. Men detta drabbar ju vem som helst oavsett vad du har för titel och samhällsstatus. Det är ett lotteri vem som drabbas.

”Sök hjälp”

Gruppen får Pernilla att känna sig mindre ensam. Men ibland kan det vara jobbigt att se hur medberoende många föräldrar är.

– Jag har fått jobba med min egen mentala bit också, något som är väldigt viktigt. Ta experthjälp.

Micaela är medveten om att många inlägg går i moll, det är därför hon matar ut motivationsinlägg. Hennes viktigaste mål är att föräldrarna själva ska må bra.

Pernilla har varit öppen med sin dotters anorexia från början och hon har framför allt ett tips till andra föräldrar.

– Prata om det. Prata med kollegor, vänner och i skolan. Det kommer bli så mycket lättare då.