Hjo kommuns äldreboenden är i ett bedrövligt tillstånd, och det verkar som att ingen bryr sig. Nyligen har dessa boenden återigen fått kritik från IVO, och de vanliga svaren dyker upp - "det är ett nationellt problem", "vi försöker rekrytera" och diverse smålösningar som ofta bara ökar trycket på redan överbelastad personal. Visst, det är ett nationellt problem och det kan vara svårt att rekrytera, men det är inte hela sanningen och det är definitivt inte hela problemet.
Sanningen är att människor flyr från Hjo kommuns äldreboenden, och kritik mot arbetsplatserna tystas ner. Om inte av cheferna själva, så av chefernas överordnade. Det går att hävda att avhoppen från vården är ett nationellt fenomen, men hur förklarar vi då att folk lämnar Hjo kommun för att ta jobb som undersköterskor och vårdbiträden i andra kommuner? Det handlar inte längre om att byta yrkesområde, utan om att fly från arbetsplatsen. Människor är villiga att arbeta inom vården - men inte här. När kritik framförs om bristande ledarskap blir den tystad.
Jag har talat med flera personer som, precis som jag, har lämnat Hjo kommun och vi kan ofta enas om att även om jobbet fortfarande är tufft, så blir vi lyssnade på i vår nya arbetsplats. Det handlar inte ens längre om lön.
Jag uppmanar politikerna att noggrant granska personalomsättningen på äldreboendena och identifiera de specifika problemen - och ta dem på allvar. Ni borde även lyssna på de som arbetar direkt med vårdtagarna, inte bara cheferna. Istället för att vara handfallna och acceptera att "det är såhär det är", borde ni se till att värdesätta och behålla den personal som säger upp sig.
Jag kan inte påstå att Hjo kommun har ett gott rykte i grannkommunerna, för ryktet sprider sig snabbt. Jag valde att byta kommun och upptäckte att gräset är faktiskt grönare där det vattnas.